Recension Grid 2, Recension, Xbox 360, PS3, PC, Racing

Publicerat onsdag den 19, juni, 2013 | av Hadoken

0

Grid 2

Att spela Grid 2 är inte som att köra bil. Långt ifrån. Men det verkar inte heller vara poängen, eller ambitionen. Det kan faktiskt vara riktigt roligt att trycka gaspedalen i botten, knuffa undan motståndarna, och fräsa fram i vansinniga hastigheter.

”Berättarrösten (ens mekaniker och teamchef) klagar ibland efter för många prejningar på motståndarna, men det får inga konsekvenser i övrigt. In med rivalerna i däckbarriärerna, bara!”

Grid 2 är racingmästarna Codemasters senaste släpp. Spelstudion har tidigare producerat bland annat Colin McRae-serien, TOCA-spelen och ett antal Formel 1-licensspel. Föregångaren till Grid 2 heter Race Driver: Grid, och släpptes 2008. Race Driver: Grid blev hyllat av en (i princip) unison kritikerkår, som uppskattade det fartfyllda arkadracingspelet och dess ”flashback”-funktion – som innebär att spelaren kan spola tillbaka tiden om man, till exempel, råkat köra ut för ett stup, smälla rakt in i en bergvägg, eller spinna ut i skogen efter lite överambitiös kurvkörning.

Flashbacks återkommer givetvis i Grid 2, och kommer väl till hands. Vissa skulle nog påstå att det gör spelet lite för enkelt – att man upp till fem gånger per lopp kan radera ut misstag man råkat göra. Men personligen gillar jag funktionen – inte bara för att jag lättare kan besegra mina motståndare, utan också för att den markerar att det handlar om ett spel och inte om en simulator. Grid 2 handlar om att ha roligt, inte om att simulera riktig körkänsla. För det är plattan i mattan som gäller från första början. Skulle man råka köra in i en vägg eller i en motståndare kan bilen visserligen ta skada, men det krävs många smällar för att det ska märkas på prestandan. Berättarrösten (ens mekaniker och teamchef) klagar ibland efter för många prejningar på motståndarna, men det får inga konsekvenser i övrigt. In med rivalerna i däckbarriärerna, bara!

Grid 2, Recension, Xbox 360, PS3, PC, Racing

”Fartkänslan i Grid 2 är väl godkänd. På vissa raksträckor man känna hur det suger lite i magen, särskilt om volymen är uppvriden.”

Enspelarläget i Grid 2 har som ramhandling en rik mans dröm om en egen racingliga, som ska bli världens tuffaste och mest populära. Spelaren rekryteras för att bli World Series of Racings affischnamn, och får sedan utmana olika racingklubbar runt om i världen för att locka över deras bästa förare till WSR. Dessutom ökar antalet fans för varje pallplacering, vilket låser upp nya lopp och nya utmaningar.

Djupare än så går inte storyn, vilket är lite synd. Det hade inte varit så svårt att addera lite dramaturgiska knep för att göra spelet mer intressant. Vad sägs om konkurrerande racingligor? Eller oväntade motgångar för WSR?
Dessutom hade det varit roligt att få se ansiktet på de ”racingess” man tävlar mot i lopp efter lopp. Lite statistik hade också varit välkommet. Hur ser Saeed Naseer ut, och hur gammal är han? Hur många gånger har jag kört ifrån Harrison Carter på sista varvet? Varför får Christian Bergmann ens vara med, han kommer ju alltid sist? Som det är nu blir motståndarförarna bara tomma namn i färgglada bilar.

Fartkänslan i Grid 2 är väl godkänd. På vissa raksträckor man känna hur det suger lite i magen, särskilt om volymen är uppvriden. Visuellt sett är spelet riktigt imponerande. Att köra igenom Chicago, Paris, Hong Kong och Dubai känns verkligen som att köra igenom Chicago, Paris, Hong Kong och Dubai. Bakgrunderna känns inte som kulisser utan som en del av den specifika banan. Skogsmiljöerna i Japan och Kalifornien tillhör favoriterna, medan Barcelonas trånga gator blir enerverande efter en stund.

Det finns visserligen ett helt gäng städer och länder att köra i, och banornas sträckning varierar från lopp till lopp. Men det känns ändå uttjatat efter ett tag, när man trodde att man äntligen kört färdigt i Miami tvingas man åka tillbaka för att vinna ännu ett lopp. Det nya Liveroutes-systemet med slumpgenererade banor känns som bortkastad tid från Codemasters sida. Det adderar inget till upplevelsen, förutom en viss irritation över att inte kunna se banans sträckning på sin GPS. Banorna är heller inte helt slumpgenererade, utan är låsta till de vägar som finns i en specifik stad. Den vidriga U-svängen i Paris kommer se likadan ut varje gång.

Grid 2, Screenshot, Recension, Betyg, Review, PS3, Xbox 360, PC

”I vanliga fall avskyr jag trafik i bilspel (särskilt mötande trafik) men Overtake-loppen är riktigt roliga och fungerar som välkomna avbrott från det vanliga tryck-gasen-i-botten-och-sväng-ibland-beteendet.”

Grid 2 innehåller ett antal olika racingdiscipliner. Förutom ”Race”, som går ut på att komma först i mål, finns bland annat ”Touge” där det gäller att hamna fem sekunder före en motståndare, ”Endurance” där den som kommer längst på en viss tid vinner, och favoriten ”Overtake” där man på ett så snyggt och snabbt sätt som möjligt ska köra om bilar som är ute på banan. I vanliga fall avskyr jag trafik i bilspel (särskilt mötande trafik) men Overtake-loppen är riktigt roliga och fungerar som välkomna avbrott från det vanliga tryck-gasen-i-botten-och-sväng-ibland-beteendet. Disciplinen ”Drift” där man ska sladda ihop poäng känns dock helt meningslös.

Det råder ingen bilbrist i Grid 2. Vart och vartannat lopp resulterar i att man får en ny bil till sitt garage. Dessutom kan man vinna ännu fler bilar i så kallade ”Vehicle Challenges”, som går ut på att i en ny bil klara en bana på en viss tid. Måltiderna är oftast jättelätta att klara, och antalet bilar man äger blir snabbt överväldigande. Då är det skönt att varje lopp bara tillåter en viss typ av bil – annars hade valmöjligheterna blivit alldeles för många.

Det går dock inte att meka med sina bilar. Du kan ändra färg och sponsordekaler (hela spelet är, precis som riktig bilsport, överbelamrat med reklam och sponsring), men inte byta motordelar eller andra bitar på bilen. I flerspelarläget går det dock att uppgradera sina vrålåk.

Flerspelarläget fungerar bra, och det går snabbt att hitta motståndare att utmana. Det går att göra ”playlists”, spellistor med flera lopp efter varandra, och bjuda in vänner. Dock saknas det där lilla extra som håller kvar spelaren och lockar en till att köra det där extra racet. Grid 2 är helt enkelt inte tillräckligt beroendeframkallande för att briljera online.

Grid 2 Hadoken
Betyg:

Kort sagt: så är Grid 2 ett kompetent och läckert racingspel med en härligt gammaldags arkadkänsla. Tyvärr saknas ”det lilla extra” som gör att man vill hänga kvar när kampanjen är slut.


Format:PC, PS3, Xbox 360

3/5

Vroom!


Taggat: , , , , , , , , , , , ,


Om författaren



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top ↑