Final Fantasy XIV: A Realm Reborn
När Square Enix, i slutet utav 2010, släppte Final Fantasy XIV var det en enda röra. Spelsystemet var svårbegripligt, världen innehållslös och upplevelsen bestod till största delen utav grindande. Efter sin katastrof till release gjordes försök till att rätta till sina misstag via patchar och en slopad månadsavgift. Till slut valde man att stänga spelets servrar. Här skulle de flesta företag sett det som slutet för sitt spel, men inte Square Enix. Istället valde man att ersätta utvecklingsteamet och börja om. Nu, lite mindre än ett år efter originalet stängdes ner kommer Square Enix ut med version 2.0 eller A Realm Reborn som är den nya untertiteln. Världen och spelsystemet har gjorts om i grunden och till det bättre.
”För att få ut det mesta utav sin karaktär så förväntas spelaren att bemästra flertalet klasser.”
Spelet utspelar sig precis som tidigare i världen Eorzea men saker har förändrats. Fem år tidigare bröt Bahamut sig ur sin fångenskap och ödelade världen i något som senare blivit känt som the Calamity. Världen håller nu på att återhämta sig, folket har återbyggt sina hem men ondska lurar fortfarande och det är nu upp till spelarna att bekämpa den.
Som förväntat så inleder man sitt äventyr med att skapa sin karaktär. Till skillnad från de flesta MMORPG där man väljer en specifik klass som man sedan är bunden till så erbjuder Final Fantasy XIV istället samtliga klasser och roller till alla karaktärer. Detta görs genom ett jobb-system likt Final Fantasy V. Precis som man gjorde där kan man, bara genom att byta vilket vapen man använder, gå över till en annan klass. Då får man börja om från level 1 för den klassen, för att sedan när som helst återgå till sin tidigare klass och level när man väl byter tillbaka. Detta system utesluter i stort sett behovet av att skapa flertalet karaktärer utan man kan klara sig på en och samma, något som uppskattas oerhört. För att få ut det mesta utav sin karaktär så förväntas spelaren att bemästra flertalet klasser. Dels för att vid högre level kunna komma åt specialklasserna som låses upp som en kombination utav två grundklasser. Men även för att klasserna erbjuder s.k cross class abilities så man får tillgång till ett större utbud av färdigheter.
”När man väl kommer till de högre nivåerna så ökar svårighetsgraden något och man erbjuds ett par riktigt roliga och utmanande strider, även för den erfarna.”
Stridssystemet i Final Fantasy XIV kan ses som en vidareutveckling på tidigare MMORPG dock med väldigt få nya inslag. Det saknar den dynamiska snabbheten ifrån Guild Wars 2 utan har en mer statisk känsla likt World of Warcraft. Var klass erbjuds en uppsättning förmågor som ofta samspelar med varandra om de utförs i bestämda sekvenser. Allt ifrån ökad skada till statuseffekter på fienderna. Som i de flesta moderna MMORPG har man valt treenighetsupplägget med Tank-, Healer- och DPS-klasser. Där Tank-klassens förmågor attraherar fienden, tar smällarna och skyddar gruppen. Healer-klassen håller gruppen vid liv och DPS-klassen maximerar sin skada på fienden. Detta är ett välbeprövat koncept men Square Enix erbjuder en hel del riktigt välutformade instanser med intressanta bossar.
Det verkar även som att Square Enix har varit medvetna om att deras spel kommer att locka även oerfarna MMO-spelare. Därför erbjuder man nybörjare små scenarier för grupper vilket steg för steg lär ut gruppdynamiken. Där får man prova på allt ifrån att anfalla fiender gruppvis till att hålla sig borta ifrån markeffekter så som eld och liknande. De tidiga instanserna är också väldigt välkomnande och enkla som ett nästa steg. När man väl kommer till de högre nivåerna så ökar svårighetsgraden något och man erbjuds ett par riktigt roliga och utmanande strider, även för den erfarna.
”Precis som miljöerna är typiskt Final Fantasy, så är även musiken det.”
Även om det är ett MMO så erbjuds det även en huvudhistoria som följer en hela vägen till högsta level, 50. Denna är tyvärr inte så flerspelarvänlig, något som jag och mina vänner fick upptäcka. I stora delar går den att upplevas tillsammans men så fort det blir ett avskilt scenario och mer cinematiskt kräver spelet att man lämnar sig grupp och man måste spela igenom partiet på egen hand. Detta är en olägenhet som inte behövts finnas då liknande scenario i t.ex. Guild Wars 2 där spelarna tilläts uppleva hela huvudhistorien tillsammans.
Man har även valt att sammanbinda i stort sett allt till huvuduppdragen, om man inte ligger i fas med att göra dem utan istället väljer att göra sidouppdrag eller annat kommer man inte få tillgång till mycket av det spelet har att erbjuda. Allt ifrån Chocobo-mount till instanser är bunda till huvuduppdraget och kan inte kommas åt utan att man når specifika punkter i historien. Detta begränsar tyvärr ens valmöjlighet till hur man vill uppleva Eorzea då man i stort sett tvingas att göra huvuduppdraget hela tiden. Utöver huvuduppdraget och finns ett fåtal sidouppdrag i varje zon. Dessa är oftast korta och det är sällan de ingår i någon längre kedja utan består mest utav att göra ett enkelt ärende åt någon. Detta gör att spelet känns mycket mer fokuserat på den ensamma spelaren som följer sin egna historia och inte så mycket som en värld man upplever tillsammans med sina vänner.
Square Enix har även sneglat på de dynamiska event som man bland annat kan se i Guild Wars 2. Man har valt att kalla dem FATE (Full Active Time Event) och är spontana händelser man kan stöta på i världen. Om man väl träder in i ett område som en FATE pågår så hjälpa alla åt att fullföra uppdraget som oftast består utav att slå tillbaka ett anfall, eskortera en person eller liknande. Dessa är ett trevligt avbrott i de annars ganska klyschiga questandet som oftast består utav att döda ett antal av något eller bara agera budbärare. Även om huvudhistorien har episka inslag består även den till största delen utav dessa typiska MMO-upplägg. Tyvärr så utvecklas de aldrig utan man utför dessa simpla ärenden och saker de första levlarna som de sista vilket gör att man upplever att utvecklarna försökt förlänga en ganska kort historia.
”På det stora hela är Final Fantasy XIV en riktigt bra MMORPG-upplevelse som plockat lite av varje ifrån tidigare spel i genren.”
Spelet har verkligen återupplivats grafiskt ifrån vad det en gång var med vackra och stundvis imponerande miljöer som förmodligen kommer mer till sin rätt på PC än på de nuvarande konsolerna. Square Enix har dock utannonserat att Final Fantasy XIV kommer att fortsätta på PS4 senare i år. Precis som miljöerna är typiskt Final Fantasy, så är även musiken det. Är man en gammal Final Fantasy-spelare kommer man känna igen många utav melodierna, bland annat så kommer det en nyversion av det gamla stridstemat ifrån Final Fantasy I så fort man hamnar i strid. Chocobo-temat spelas glatt upp så fort man sätter sig på sin Chocobo och rider i väg. All musik består dock inte av återanvändning utav gamla klassiker för att göra fansen glada utan även originalmusiken är väldigt stämningsfull och passar in i miljöerna.
På det stora hela är Final Fantasy XIV en riktigt bra MMORPG-upplevelse som plockat lite av varje ifrån tidigare spel i genren. Där finns alltid något att hitta på och Square har verkligen lyckats med sitt mål att återuppliva ett misslyckande. Huvudhistorien gör att spelet känns som ett Final Fantasy men tyvärr så känns stora delar utav den som utfyllnad för att räcka hela vägen till level 50 och när den väl är över så är end-game inte fullt utformat ännu. Grunden är nu lagd och den är stabil så det ska bli intressant att följa hur Square Enix nu kommer att följa upp med mer innehåll i framtiden.
Kort sagt: så är Final Fantasy XIV ett MMO som erbjuder det mesta ur genren men samtidigt håller kvar vid en Final Fantasy-anda. Jobb-systemet erbjuder möjligheter och valfrihet. Instanserna är många och välgjorda. Om detta blir ett MMO att räkna med är nu helt upp till Square Enix.
Format: PC, PS3, PS4
