Recension Bureau Xcom Declassified, Header, Image, Screenshot, Recension, Review

Publicerat onsdag den 04, september, 2013 | av Hadoken

0

The Bureau: Xcom Declassified

Vi har sett det förut. En bister brunhårig amerikan med Batman-röst har återigen huvudrollen i ett storspel. Som vanligt är han lite halvt alkoholiserad, och hela hans familj har dött under oklara omständigheter. I The Bureau: XCOM Declassified heter han William Carter (herregud, vilket tråkigt namn), och får i uppdrag att rädda världen (nåja, USA först och främst) mot angrepp från yttre rymden.

”Spelet har gått från att vara en förstapersonsskjutare till ett skräckspel för att till slut bli en tredjepersonsskjutare med fokus på strategi.”

William Carter är under lejonparten av The Bureau en plågsamt grå och tråkig huvudperson. Röstskådespelet bjuder inte på några nyanser – det är mörkt, raspigt och testosteronstint actionhjältetugg som gäller. Carter blir dessutom omotiverat arg på personer i sin omgivning, för att sedan genast bli vänligare igen. Under spelets gång bestämmer jag mig för att den råbarkade agenten är en dålig, om inte usel, protagonist.

Men så händer något. En så kallad ”plot twist” som är en av de bättre på senare år vänder upp och ner på spelet, och William Carter. Det räddar honom inte helt och fullt, men det gör spelets berättelse mycket mer intressant.

The Bureau är inte en uppföljare på förra årets kritikersuccé XCOM: Enemy Unknown. The Bureau har varit under utveckling i sju år, och tre olika spelstudior har varit huvudansvariga under årens gång. Spelet har gått från att vara en förstapersonsskjutare till ett skräckspel för att till slut bli en tredjepersonsskjutare med fokus på strategi. Carter har på varje uppdrag med sig två agenter, som precis som huvudpersonen får erfarenhetspoäng och nya förmågor. Agenterna finns i fyra olika klasser och kompletterar Carter på olika sätt. Det går att ändra utseende och namn på sina agenter, men kanske just därför känns de mer som tillbehör än som riktiga karaktärer. Persongalleriet i spel som Mass Effect saknas.

Bureau Xcom Declassified, Header, Image, Screenshot, Recension, Review

”Slutstriderna i varje uppdrag brukar i stället bestå av att extra många extra starka fiender anfaller samtidigt. Det blir snabbt förutsägbart.”

De enda intressanta karaktärerna i spelet är de som finns i XCOM:s operationsbas. I och för sig tillbringar man en stor del av speltiden på basen, genom att prata med folk och utföra uppdrag som oftast känns meningslösa. De karaktärer som går att prata med och som har stora biroller i spelet är dock välskrivna och intressanta. Ju längre kriget mot rymdvarelserna pågår, desto mänskligare blir ens allierade.

The Bureau utspelar sig 1962, mitt under det kalla kriget. Det är storymässigt en sorts fristående föregångare till XCOM: Enemy Unknown. Rymdvarelser attackerar jorden och infekterar en del av befolkningen med ett sorts virus som gör dem till ”sömngångare”, en sorts icke-aggressiva zombier. Den hemliga organisationen XCOM tar tag i det hela, rekryterar CIA-busen William Carter och börjar bekämpa rymdvarelserna samtidigt som USA:s befolkning hålls ovetande om attackerna.

Bureau Xcom Declassified, Header, Image, Screenshot, Recension, Review

”Striderna i sig är oftast roliga och ibland riktigt kluriga. Det är viktigt att flankera fienderna så ofta som det går, och att använda agenternas förmågor på rätt fiende och vid rätt tidpunkt.”

Sextiotalsstämningen i spelet är mysig och framför allt stilig. Allt från kläder och inredning till språkbruk och teknologi är tidstypiska och eleganta. XCOM:s vetenskapsmän får dock tidigt tillgång till rymdvarelsernas teknologi, och använder den för att bygga vapen och farkoster som andas rejält med science fiction. En del logiska luckor uppstår gällande teknologi och de förmågor som Carter och hans agentkompisar införskaffar, men det går att förbise och förlåta.

När man väl är ute på uppdrag med Carter och gänget handlar det mycket om att gå från slagfält till slagfält. När det efter en tids springande dyker upp lagom höga skydd i form av väggar, bilar eller halmbalar vet man att det är dags för strid. När striden är över kommer allt en sektion där tempot är lugnt och där det finns tid till att plocka upp ammunition. Sedan fortsätter korridorsspringandet tills det är dags för nästa strid.

Striderna i sig är oftast roliga och ibland riktigt kluriga. Det är viktigt att flankera fienderna så ofta som det går, och att använda agenternas förmågor på rätt fiende och vid rätt tidpunkt. Dynamiken och flödet i striderna är inte lika strömlinjeformade som i The Bureaus största inspirationskälla, Mass Effect-serien, men spelet bjuder ändå på en viss variation och ibland riktigt röjigt tempo. Det finns väldigt få ordentliga bossar i The Bureau (egentligen bara en värd benämningen boss), vilket är väldigt tråkigt. Slutstriderna i varje uppdrag brukar i stället bestå av att extra många extra starka fiender anfaller samtidigt. Det blir snabbt förutsägbart.

Bureau Xcom Declassified, Header, Image, Screenshot, Recension, Review

”Det går att förstå tanken bakom att skruva upp allt till elva och vända upp och ner på saker för att ge slutet en extra skjuts, men det är beklagligt att mittendelen av spelet endast känns som en lång transportsträcka.”

Vapenfloran i The Bureau är välbalanserad. Inget vapen är egentligen överlägset alla andra, utan det handlar om att bestämma sig för vilka gevär och pistoler som passar en bäst själv. Det finns även ett stort antal ryggsäckar (!) som påverkar Carters och hans kompisars förmågor. ”Lootandet” når aldrig en irriterande Bioshock Infinite- eller Skyrim-nivå, utan känns lagom.

De avslutande två timmarna av The Bureau är spelets överlägset bästa del. Det går att förstå tanken bakom att skruva upp allt till elva och vända upp och ner på saker för att ge slutet en extra skjuts, men det är beklagligt att mittendelen av spelet endast känns som en lång transportsträcka.

The Bureau: Xcom Declassified Hadoken
Betyg:

Kort sagt: så är The Bureau: XCOM Declassified en spelmässigt ojämn upplevelse som hade varit bättre med en mer noggrant skriven historia och mer varierade strider. Den sista delen av spelet räddar det från fiaskobetyg.

Format: PC, PS3, Xbox 360

2.5

Ojämnt!


Taggat: , , , , , , ,


Om författaren



Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top ↑