Recension

Publicerat fredag den 15, februari, 2013 | av Pablo Rincoduiro

1

Dead Space 3

Rymden är mörk, tyst, och jävligt kall. Tyngdlösheten här uppe når tyvärr aldrig en människas själ och den känns istället, om något, allt tyngre och tyngre. Det är bara den medfödda överlevnadsinstinkten som får en att inte ge upp när allt känns mest som en enkel resa till rännstenen.

Dead Space från Visceral Games har hyllats som ett av den här spelgenerationens mest skrämmande spel. Själv har jag aldrig riktigt hållit med om det påståendet och det gör jag fortfarande inte, faktiskt ännu mindre denna gång. Förvridna vidunder till fiender är inget nytt och gubben i lådan-taktiken skrämmer mig sällan mer än en eller max ett par gånger i ett och samma spel. Hur som haver så tycker jag det är en förbaskat bra och stämningsfull spelserie. Fint folk kommer sent heter det och jag var nog bland de sista att anlända, under den senaste veckan har jag inte bara spelat Dead Space 3 utan jag gjorde även min första genomspelning av föregående spel i serien. Ja jag vet, jag var sist till festen.

Jag älskar en bra och stark story som sliter en rakt genom spelet. Tycker dock inte nödvändigtvis att en ingående story är viktigt för att göra ett bra spel. Däremot tycker jag att man måste välja, tona ner storyn så spelaren slipper plåga sig igenom den eller göra den riktigt jävla bra. Det är här vi, enligt mig, finner vi spelets klart sämsta sida, –en klyschig och onödigt luddig story som gör mig mindre och mindre intresserad ju längre in i spelet jag kommer. Okej, det var något med en kärlek, ett triangeldrama, tonvis med aliens samt ett hot mot människans framtid. Tyvärr totalt ointressant och varje dialog känns mer som en skottsalva i hjärtat. Vill man engagera spelaren med en story så skall man göra det bra eller tona ner den rejält och medvetet göra det till en minimalistisk bisak. Här envisas man istället med att hela hela tiden pusha på med en story som jag helst bara vill slippa. Hur mycket jag än försöker att intressera mig av den så går det bara inte och jag känner mig istället tråkig som inte orkar lyssna på allt dravel. Så, nu har jag sagt det, nu skall jag prata om spelets fina sidor istället.

Presentationen är toksnygg och känns mer cinematiskt än tidigare två spelen, pampigare helt enkelt. Den mörka stämningen ligger på topp hela tiden och de lyckas verkligen inbringa känslan av utsatthet, typ i rymden kan inte höra dig skrika-känslan. Vilket får mig som spelare betydligt mer engagerad än den tidigare nämnda klyschiga, ointressanta storyn. Som vanligt så ser vi Isaac Clarke i huvudrollen som den yttersta hjälten.

”Helt klart skitroligt att bygga sina egna fantasifullt komponerade vapen att förgöra necromorphs med”

En stor skillnad i Dead Space 3, gentemot tidigare spel, är att man kan bygga sina egna vapen. Inga konstigheter, Clarke är ju trots allt en ingenjör. Personligen tycker jag det här är en jättekul nyhet och medan vissa tycker det är onödigt och krånligt så hade jag gärna sett det ännu mer avancerat, jag tycker inte det är krångligt för fem öre. Kort sagt så väljer man en grundstomme till sitt vapen sedan väljer man en övre- och en undre del att montera på stommen. I nästan alla fall så utgör den övre respektive den undre delen varsitt vapen och man får alltså två vapen i ett. Det övre avfyras med en knapp och det undre med en annan. Sedan finns det ett antal detaljer att välja bland som gör vapnen unika, mix and match! Helt klart skitroligt att bygga sina egna fantasifullt komponerade vapen att förgöra neromorphs med. Vill man av någon anledning vara tråkig och inte bygga sina egna vapen så går det utmärkt att använda upphittade ritningar för att skapa färdigkomponerade vapen. Apropå detta så känns det nu mindre viktigt att skära och lemlästa fienderna och en mer rakt på-taktik fungerar bättre nu än i tidigare spel. Även om det officiellt fortfarande är det ”effektiva sättet” att ha ihjäl necromorhps på, så känns det lite som att man tagit fokuset ifrån det.

I tidigare spel samlade man på pengar, ”credits”, nu samlar man istället på material, vilket man sedan använder för att skapa det man behöver; ammo, nycklar, first aid-kits osv. I princip är det samma sak som tidigare, man byter en sak mot en annan. Den stora skillnaden med detta är att olika material är ämnat för specifika saker medan man med de pengar man samlade på sig i Dead Space 2 kunde köpa vad man ville. Men på det stora hela så är det same, same but different. 

”Det  känns liksom som att man får ett tillfälle att andas mellan de annars tryckta mörka gångarna som man allt som oftast irrar omkring i”

Visst är det en del tyngdlösa partier i Dead Space 3 men det var mer av detta i båda tidigare spel och istället verkar man ha valt att lyfta in andra element som i ett försök att vara påhittiga. Väggklättring är ett av dessa men det känns mest onödigt efter ett antal klättringar och ungefär lika engagerande som att se på en cutscene, vilket jag istället hade föredragit. Med det sagt så skall jag också tillägga att jag tycker de tyngdlösa partier som faktiskt finns kvar räcker alldeles utmärkt för min del. Jag tycker dock faktumet att man faktiskt spenderar en del av spelet utomhus på den ljusa, frysta snöplaneten är makalöst skönt. Det  känns liksom som att man får ett tillfälle att andas mellan de annars tryckta mörka gångarna som man allt som oftast irrar omkring i.

En av de stora förändringarna är så klart spelets co op-läge. Det rör sig om ett drop in & out-läge vilket bäddar för snabbt och enkelt co op-spel vilket erbjuder två perspektiv av storyn samtidigt som gameplay:et skiljer sig något då det anpassats för två spelare. Det finns ett antal sido-uppdrag i Dead Space 3 som du endast kan spela i co op. Personligen tycker jag inte detta tillför så mycket för mig och jag hade mycket hellre sett möjligheten att köra spelet i ett lokalt co op, DET hade varit kul.

”Jag hade grymt kul med detta spel, sluta se på det som ett skräckspel och ta det för det scifi-action-spel som det faktiskt är, då kommer ni också älska det”

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att serien i sin tredje del genomgått en hel förändringar, på både gott och ont. –Det är det minst skrämmande spelet av de tre och storyn känns tyvärr för mig helt ointressant. Å andra sidan så älskar jag den nya möjligheten att skapa egna helt skruvade vapen. Utomhusmiljöerna och ett par nya pussel känns också fräscht och upplyftande. Längden känns lagom, jag vet inte om tvåan är kortare eller längre men jag upplevde trean som precis lagom medan jag tyckte tvåan var på näppen till för långt. Jag tycker helt klart att spelet fortsätter att upprätthålla seriens höga standard och det bjussar på roligt gameplay i en härligt obehaglig stämning. Jag hade grymt kul med detta spel, sluta se på det som ett skräckspel och ta det för det scifi-action-spel som det faktiskt är, då kommer ni också älska det. Samtidigt så inser jag att det här är ett spel som kommer att dela Dead Space-seriens fanskara i två läger.

Relaterade artiklar och andras åsikter om Dead Space 3
Joystiq – Dead Space 3 Awakened DLC recension
SvD – Rymdaction utan själ
Videogamer – Dead Space 3 recension

Dead Space 3 Pablo Rincoduiro
Betyg:

Kort sagt: Dead Space har genomgått en del stora förändringar, på både gott och ont. Tredje delen fortsätter att upprätthålla seriens höga standard och det är helt klart ett riktigt bra spel som dock lär dela fan-skaran i två skiljda läger.

Format:
PC, PS3, Xbox 360

4/5

Grymt!


Taggat: , , , , , , , , , ,


Om författaren



En kommantar på Dead Space 3

  1. Jonas Andreasson says:

    Bra recension! Håller med om allt nästan, tycker dock att storyn är tillräckligt intressant för att hålla mig intresserad. Väl talat om att spelet är ett action spel och inget annat. Kan nog erkänna att jag några gånger har ryckt till och tyckt att stämningen var ganska kuslig även om det inte alls går att jämföra med spel som Amnesia etc.

    Nu ska jag spela om ettan och tvåan 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top ↑