Fire Emblem
Rösterna runtomkring väcker mig och sakta öppnas vad som verkar vara de tyngsta ögonlocken i världshistorien. Jag ligger i gräset, ovanför mig står två främmande personer. Efter ett kort samtal verkar det faktiskt som att allt är främmande – minnesförlust. Personerna som väcker mig heter Chrom och Lissa, intill dem står Frederick som ger mig onda ögat. Ungefär så börjar mitt absolut första Fire Emblem-äventyr och vilket äventyr det blev.
I spelet skall du som strateg – med en släng av minnesförlust, föra Chrom – prins och blivande kung över Ylisse och resten av spelets figurer genom ett långt äventyr för att rädda mänsklighetens framtid. Chroms framtida dotter har lyckats ta sig tillbaka i tiden för att varna om vad som komma skall. I den framtid som hon kommer från, har den über-onda draken Grima väckts till liv och håller på att förgöra världen. För att stoppa detta från att ske måste historien skrivas om, händelser som kommer att leda till världens ände måste stoppas.
”Att vara strateg i ett stort fantasykrig, fullproppat med slagfält – stora som små, kan nämligen vara något av det roligaste som finns!”
Även om jag aldrig spelat något tidigare spel ur Fire Emblem-serien så är jag sedan länge bekant med med genren. Det är ett turbaserat taktiskt rollspel. Striderna utspelas på olika kartor som delats upp i ett rutnät och det är inte svårt att se liknelserna med ett klassiskt schackspel, fast detta är ju betydligt tuffare och roligare! I detta rutnät skall du navigera och styra dina spelbara karaktärer och med strategi och lista försöka att hela tiden ligga steget före dina fiender.
När du startar spelet väljer du själv om du vill att karaktärer som dör i strid skall förbli döda, eller om de helt enkelt bara skall dra sig tillbaka för att vila upp sig inför nästa strid. Eftersom jag var helt grön inom Fire Emblem så kände jag mig lite osäker och valde att mina karaktärer inte skulle förbli döda, under min första genomspelning. Så här med facit i hand så hade jag kanske önskat att jag gjort tvärtom, men är man inte bekant med spelet så är det ett bra sätt att lära sig på. Dessutom har jag inget problem med att spela igenom detta flera gånger! Att vara strateg i ett stort fantasykrig, fullproppat med slagfält – stora som små, kan nämligen vara något av det roligaste som finns!
”Deras dialoger är korta men förträffligt fiffiga och slagkraftiga med gott om humor och må-bra-feeling så väl som dramatik.”
Det finns totalt 49 spelbara karaktärer att få tag på, vilka du får under en genomspelning beror på hur du spelar, vilka relationer du väljer att skapa och så vidare. Det är också just bland spelets alla karaktärer som så många timmar slukas upp. Att välja klasser, köpa och förbättra vapen tar tid men det är roligt! Att skapa relationer mellan olika figurer tar också en hel del tid och den fullkomligen flyger förbi. Genom att låta vissa karaktärer slåss tillsammans på slagfältet skapas band mellan dem, gör det tillräckligt många gånger och det kan sluta med ett giftemål. Ju starkare banden mellan dina olika karaktärer blir, desto bättre kämpar de tillsammans och ihop kan de bli näst intill oslagbara. Eftersom man bara spelar med ett antal karaktärer vid varje slag så förblir vissa av mina karaktärer näst intill ospelade när spelet är över – dessa kommer jag spela mer med nästa i genomspelning.
Awakening har så klart sina enstaka huvudkaraktärer, men jag finner ändå alla spelbara karaktärer intressanta tack vare sina unika storys – alla har en. Samtliga figurer är väldesignade, riktigt läckra och speciella – på sina egna vis. Dialogerna är korta men förträffligt fiffiga och slagkraftiga med både humor och dramatik. Vilka karaktärer skall man skapa relationer mellan, vilka skall göra vad? Och vilka skall man satsa på att utveckla först? Här finns mängder av olika val att göra , varför jag också anser att spelet har ett enormt högt återspelningsvärde.
Designen i Fire Emblem: Awakening är att älska på alla sätt och vis. Helt fantastiskt musik av kompositören är Yuka Tsujiyoko som har gjort musiken till samtliga spel i serien. Är inte bekant med hennes tidigare verk men mina tankar fördes mer än gång till Nobuo Uematsus musik i spel som Final Fantasy VI till Super Nintendo och The Last Story till Nintendo Wii. Ruggigt bra musik helt enkelt och jag gillar de amerikanska rösterna också. Grafiken kommer i olika format, skön pixelgrafik under striderna och vrålsnyggt tecknad grafik i dialoger och mellansekvenser som man bara vill se mer utav. Under dialoger så syns tecknade versioner av karaktärerna som ”ploppar ut” riktigt snyggt tack vare 3d-effekten i Nintendo 3DS.
”Jag har faktiskt inget att klaga på, Fire Emblem: Awakening är årets hittills bästa spel och utan tvekan det bästa som finns till Nintendo 3DS. Härmed delar jag ut min första femma i betyg här på Hadoken.”
Min första genomspelning tog runt 35 timmar och den innefattande nästan alla sidouppdrag, sparade dock några på slutet eftersom jag blev så fängslad av huvudstoryn. Trots dessa timmar så tyckte jag ändå att jag plöjde på riktigt snabbt efter ungefär halva spelet. Jag kommer att ta betydligt mer tid på mig med min kommande genomspelning utan tidspress. Awakening har skapat ett enormt beroende hos mig och jag njuter av varenda minut i spelet, timmarna blåser förbi i stormfart.
Storymässigt så är det inte revolutionerande på något sätt, det är en klassisk fantasystory om prinsar, prinsessor, hjältar och onda drakar. Beprövat koncept och jag fullkomligt älskar jag det. Fire Emblem: Awakening bjuder nämligen på en fantastisk och magisk sagoberättelse och är man som mig, en sucker för draman, ja då kan man inte annat än gilla detta. Jag har faktiskt inget att klaga på, Fire Emblem: Awakening är årets hittills bästa spel och utan tvekan det bästa som finns till Nintendo 3DS. Härmed delar jag ut min första femma i betyg här på Hadoken. Fulländat!
Kort sagt: så är Fire Emblem: Awakening det bästa jag spelat i år och samtidigt det bästa jag spelat till Nintendo 3DS. Jag är härmed Fire Emblem-frälst, ett så förbaskat bra spel!
Format: Nintendo 3DS
