Recension Sim City, Recension, EA, Maxis, Screenshot, Katastrof, Disaster, 2013

Publicerat torsdag den 21, mars, 2013 | av Pablo Rincoduiro

2

Sim City (2013)

Sim City (2013) är det första spelet i serien på tio år. Fans världen över har väntat med spänning på spelet och nu är det här. För ett par månader sedan hölls ett Sim City-event hos EA i Stockholm där Hadokens Gustav Bådagård testade spelet som hastigast och tog dessutom tillfället i akt att intervjua spelets huvudproducent Kip Katsarelis. Nu har jag äntligen fått spela det fullständiga spelet ordentligt och jag tycker ungefär så här.

”Brydde mig inte ett dugg om vad folk tyckte och tänkte om mina höga skatter och avfallet från mina kärnkraftverk, sket man väl i!”

Jag var gissningsvis kring 10 bast när jag spelade Sim City för första gången.  Det var det absolut första spelet i serien och det var på min gamla men ack så kära Amiga 500 och det var i en källare i Hälsingland. Nu har det gått över 20 år och jag har äntligen fått återuppleva dessa gamla goda minnen, fast i en betydligt mer avancerad och sofistikerad form i Sim City (2013). Just då och där så handlade det inte så mycket om strategi för min del. Det handlade mest om att koppla ihop vägar och dra elledningar kors och tvärs för att få ström till byggnaderna man ”ploppat ned”. Även om jag hanterade engelskan rätt bra redan som barn tyckte jag ändå de skrivna orden i spelet var rätt ointressanta. Jag ville ju bara ploppa ner vägar och hus. Jag brydde mig inte ett dugg om vad folk tyckte och tänkte om mina höga skatter och avfallet från mina kärnkraftverk, sket man väl i! Tänkte med andra ord inte så mycket på vad jag egentligen gjorde men kul var det, riktigt kul! Hur mycket kan man begära av en tioåring som sköter en stad liksom?

Sim City-spelen som kommit där emellan har jag inte bekantat mig med, tappade väl kollen efter Sim City 2000. Nu har jag gjort revansch som borgmästare och jag tycker själv att jag gjort ett jäkligt bra jobb. Mina städer har hämtat sig från såväl Zombie-invasioner som Godzilla-attacker. Mina invånare är glada över att bo i mitt skatteparadis som byggts på pengar från spelklubbar och andra turistfällor.

”När simmarna i din stad börjar klaga på något så har det enligt dem gått för långt och det är ditt jobb att åtgärda det, innan de blir alltför missnöjda och drar dit sim-pepparn växer.”

Nu när jag faktiskt bryr mig om vad som händer i min stad, vad mina invånare vill ha, vad det är glada över och vad de är förbannade över, så är det liiite mer att tänka på än att bara dra el, vatten och vägar till husen som ploppats ner. Det skall byggas parker här och fotbollsarenor där, innan de är nöjda. Dessutom kräver de tillräckligt långt avstånd mellan bostadsområden och industrier, annars gnälls det på föroreningar – gnäll, gnäll, gnäll. Sedan skall de ha skolor, sjukhus, poliser och brandkår och, så klart, låga skatter. Ungefär som att inte allt detta kostar multum, jag blöder ju verkligen pengar. När de sedan fått allt det där, fina parker, ren luft, alla dessa myndigheter, tjänster och låga skatter, ja då vill dom ha mer! Bredare vägar, högre hus, spårvagnar, båthamn och gallerior. Ja lite så är det, simmarna i Sim City vill gärna ha allt och lite till men de vill inte gärna betala så mycket för det.

Det är mycket att tänka på när man bygger och planerar en stad och det är lätt att göra fel. Som tur är kan man då ta fram stora bulldozern och jämna hela kvarter med marken för att rätta till sina misstag. Göra om, göra rätt. A och O är dock att ha en solid plan för sin stad redan från start – en stark kärna att utgå ifrån. Kanske tänker man på att dra vägar med spårvagnsspår enligt en planerad slinga för att därefter bygga vidare med fastigheter och mindre vägar. Man lär sig också mycket av sina misstag och efter att ha byggt några städer så börjar man snart planera på ett betydligt smartare sätt. Exempelvis så kollar man hur vindarna ligger över området, för att på ett effektivt sätt kunna strukturera och bestämma var stadens stora industrier bör läggas. Man lär sig också att faktiskt ta reda på var områdets mineral- och olje-fyndigheter finns – på så vis slipper man riva områden för att bygga upp sina gruvor eller oljepumpar när man väl fått in arbetare i staden.

Allt eftersom tiden går och man vänjer sig med hur saker och ting fungerar så lär man sig också att arbeta smart. När simmarna i din stad börjar klaga på något så har det enligt dem gått för långt och det är ditt jobb att åtgärda det, innan de blir alltför missnöjda och drar dit sim-pepparn växer. Vad jag menar med att arbeta smart är att man lär sig att tolka den data som finns att tillgå bland stapeldiagram och kartor. Genom att hålla ett noga öga på all info så kan man förebygga mycket av problemen innan de uppstår. Börjar kriminaliteten växa i ett område; snabbt in med en polisstation eller ge en befintlig station bättre täckning med hjälp av fler bilar eller en helikopter.

”Det är alltså inte bara svårt att slita sig från Sim City, det är lika svårt att hålla tankarna borta när man väl lyckats slita sig, ge mig Sim-etadon, någon? Snälla?”

Sim City är starkt beroendeframkallande. Fair warning alltså. Det finns så himla mycket att pilla med och sköta om och staden blir lite som ens barn. Det är sällan som allt flyter på av sig själv, hela tiden är det något som behöver byggas ut eller åtgärdas på ett eller annat sätt. Rullar allt mot förmodan på av sig själv så skapar man sig mer än gärna mer jobb – ”jomen det är klart vi behöver en flygplats i den här hålan, hur sjutton får vi plats med den? Ah vi river det där och flyttar det där” och så vidare. När man sedan skapat sig en rejäl metropol så känner man att det inte skulle skada med en grannstad att dra nytta av, sedan har man strax dragit en grusväg från motorvägen till sin andra stad i regionen. Jag hade galet svårt att slita mig från min stad och jag ljuger inte när jag säger att jag drömde fram fantastiska stadsplaneringar när dimman var som tätast. Det är alltså inte bara svårt att slita sig från Sim City, det är lika svårt att hålla tankarna borta när man väl lyckats slita sig, ge mig Sim-etadon, någon? Snälla?

Goda grannar är att föredra i den region man spelar i. Oftast blir allt roligare ju fler man är och i Sim City är det inget undantag. Att vara den enda borgmästaren i en stor region känns inte rätt. Det är en påtaglig ensamhet utan regionsgrannar. Det finns en gemensam chat för alla spelare i en region och även om det oftast är det helt tyst där, bortsett från de automatiska meddelanden som trillar in när en borgmästare gör något speciellt, så känns det genast trevligare att spela när man märker att det händer saker i områdena runtomkring, när man ser städer växer i horisonten. När du börjar spela kan du välja att skapa en ny region – du väljer då en karta som känns bra. Varje karta har ett förbestämt max antal städer och så kallade ”storverk” som kan byggas upp i regionen.  Du bestämmer också om du vill att din nya region skall vara öppen för alla spelare eller privat. Vill du hoppa in och börja spela direkt i en befolkad region så kan du enkelt bläddra bland alla regioner som redan skapats och välja en där det finns en ledig plätt för din stad, supersmidigt.

”Hur som haver, så var det längesedan jag hade så roligt med ett strategispel och Sim City triggade igång något inom mig – en hunger att styra och ställa, domdera och peka med hela armen, för det är ju något förbaskat roligt med det, mellan varven.”

Att upptäcka att Sim City är lika förtrollande som det spel jag spelade som barn, är riktigt kul. Dessutom lyfts allt av den avslappnade, knasiga och lite småtöntiga humorn hör bara på de här industri- och företagsnamnen; ”Ondaroboten”, ”Robothärskarna”, ”Inget Skumt AB”, ”Pruttlabben”, ”Minnesraderarna AB” , ”Grönsaker & Vapen AB”, ”Stora Klunkens Lösningsmedel”. Jodå, helt seriösa företag minsann! Katastroferna i spelet är också riktigt sköna, oftast mest bara roliga trots att de förpestar och förstör samtidigt som de lämnar efter sig ett spår av ruiner. Rabiata zombies som härjar på gatorna, odjur, och ufon som rövar bort invånare genom att beama upp dem, – störtskönt!

Ja, det var något magiskt med originalet Sim City och året 2013 så lever utvecklarna Maxis verkligen upp till mina förväntningar och den nostalgiska tripppen fyller mig av eufori. Visst tusan finns det mer att önska jag hade till exempel gärna sett större ytor att spela på för varje stad, det känns trångt och man vill liksom tänja på stadsgränserna. Här räddas Sim City lite av att man enkelt kan skapa en grannstad inom regionen istället. Vidare så hade det varit kul att se mer strategi och valfrihet inom till exempel politik, riktigt hur detta skulle implementeras i spelet rent praktiskt vet jag inte men jag hade velat haft mer att grotta ner mig i utöver själva byggandet, så att säga. Hur som haver, så var det längesedan jag hade så roligt med ett strategispel och Sim City triggade igång en hunger inom mig en hunger att styra och ställa, domdera och peka med hela armen, för det är ju något förbaskat roligt med det, mellan varven.

On a side note det har varit helt omöjligt att missa all uppståndelse kring det totala kaos som uppstod kring releasen av Sim City. Eftersom det inte är något som jag själv lidit av eller som har drabbat min spelupplevelse, så är det heller inget som jag låter påverka mitt eget betyg och omdöme.

Relaterade länkar och andras åsikter om Sim City
Hadoken.se – Sim City – 10 år senare
Kraid – Kraids podcast om reboots
Kraid – Spelsidan i City
Svampriket – Förutom serverproblem, vad finns det?
Svd- Recension

Sim City (2013) Pablo Rincoduiro
Betyg:

Kort sagt: Sim City är förbaskat roligt, förtrollande och rentav beroendeframkallande. Stadsplanering och ekonomi kan i ärlighetens namn aldrig ha varit roligare än såhär.

Format:
PC (Windows)
, Mac

4/5

Plopp!


Taggat: , , , , , , , , , , , , , , , ,


Om författaren



2 Kommentarer på Sim City (2013)

  1. Pingback: SimCity – tio år senare | HADOKEN! En blogg om spel med recensioner & Krönikor med mera

  2. Pingback: En sammanfattning över mars Månad på Hadoken.se | HADOKEN! En blogg om spel med recensioner & Krönikor med mera

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Back to Top ↑