Army of Two: The Devil’s Cartel
Det senaste alstret i Army of Two-serien är ett testosterondrypande co-op äventyr där ett väloljat automatvapen är lösningen på alla problem.
”När jag provar att spela tillsammans med den datastyrda medspelaren blir jag förvånad över hur smidigt det fungerar, men samtidigt tröttnar jag väldigt snabbt då spelet blir väldigt livlöst utan en mänsklig medspelare att lägga upp strategier med. Det är co-op eller no-op som gäller.”
I Army of Two: The Devil’s Cartel har handlingen och dialogen satts åt sidan för att helt och hållet bana väg för spelupplevelsen. Inledningsvis får spelaren bekanta sig med de två nya och tämligen anonyma karaktärerna Alpha och Bravo, som ersatt de två tidigare huvudkaraktärerna Rios och Salem. Den insatte Army of Two-spelaren kan dock vara lugn, Rios och Salem dyker även upp i The Devil’s Cartel.
När spelet drar igång befinner sig Alpha och Bravo någonstans i Mexiko, där de efter ett misslyckat uppdrag råkat starta ett mindre världskrig mot en sadistisk knarkkartell. Planen? Att skjuta sig ur knipan – förstås! Direkt från start är det ”fullt ös medvetslös” som gäller och innan första uppdraget är avklarat har jag och min medspelare avfyrat mer skott än Sylvester Stallone i samtliga Rambo-filmer. Och jag måste säga att det är rätt kul, i alla fall om man spelar tillsammans med en kompis. När jag provar att spela tillsammans med den datastyrda medspelaren blir jag förvånad över hur smidigt det fungerar, men samtidigt tröttnar jag väldigt snabbt då spelet blir väldigt livlöst utan en mänsklig medspelare att lägga upp strategier med. Det är co-op eller no-op som gäller.
”I Overkill mode, som lika gärna kunde hetat ”Extremekillmassivedestruction mode”, blir spelaren tillfälligt odödlig och får oändligt med explosiv ammunition samtidigt som allt går i slow-motion.”
Ett stort plus skall ges till spelets kontroll som fungerar riktigt bra. Alpha och Bravo rör sig smidigt mellan lådor, bilar och andra former av skydd medan de skjuter ner motståndare och kastar granater i ett rasande tempo, utan att det känns ansträngande för spelaren. Grafiken är helt okej, men lite mer puts på detaljerna hade inte skadat då omgivningarna emellanåt känns rätt intetsägande.
Mellan uppdragen kan spelaren uppgradera sin vapenarsenal och köpa nya kläder och masker med de poäng som man samlar på sig under uppdragen. Poängen ges genom att skjuta ner fienderna med hjälp av olika taktiker, till exempel genom att agera lockbete eller flankera motståndarna. Fast jag märker efter ett tag, att bara hålla högerfingret konstant nertryckt på skjutknappen verkar vara den bästa taktiken. Poängsystemet har även en annan funktion under uppdragen, nämligen att fylla på mätaren som triggar Overkill mode. I Overkill mode, som lika gärna kunde hetat ”Extremekillmassivedestruction mode”, blir spelaren tillfälligt odödlig och får oändligt med explosiv ammunition samtidigt som allt går i slow-motion. Ett kul inslag som kommer väl till pass när fiendestyrkorna blir alltför många.
”Halvvägs genom spelet känner jag att till och med ett hederligt litet eskorteringsuppdrag hade varit kul för omväxlings skull samtidigt som avtryckarfingret hade fått lite välförtjänt vila.”
Spelets problem är att det inte har speciellt lång hållbarhet då uppdragen är extremt enformiga. Det enda Alpha och Bravo är kapabla till är att på olika sätt ha ihjäl sina motståndare samtidigt som de droppar klyschiga one-liners till höger och vänster. När Bravo utbrister ”Looks like they recruited half of Mexico!” mitt under en hetsig eldstrid undrar jag hur många digitala gängmedlemmar jag egentligen har blåst skallen av. Förmodligen fler än vad Statens medieråd anser hälsosamt. Halvvägs genom spelet känner jag att till och med ett hederligt litet eskorteringsuppdrag hade varit kul för omväxlings skull samtidigt som avtryckarfingret hade fått lite välförtjänt vila.
Grundutförandet i Army of Two: The Devil’s Cartel är bra och det är stundtals riktigt roligt, men bristen på variation gör att det inte riktigt räcker hela vägen. När jag varvat spelet öppnas en ny svårighetsgrad upp och möjligheten att fortsätta jakten på nya vapenuppgraderingar, fast en genomspelning räcker mer än väl. Lite fler spelmoment och ett par extra spellägen hade lyft The Devil’s Cartel och inför nästa installation av Army of Two hoppas jag att EA tar till sig det gamla latinska ordspråket ”varietas delectat” – omväxling förnöjer!
Kort sagt: Intensiv co-op action som dock blir lite enformigt i längden.
Format Xbox 360, PS3.
