Sniper Ghost Warrior 2
Krypandes i snåren närmar jag mig sakta avsatsen, från vilken jag får en klar och lättöverskådlig bild över området nedanför kullen. Från komradion hör jag rösten från min ”spotter” som ger mig tydliga direktioner om hur jag skall fortskrida med uppdraget – ”Högra tornet, mittenvåningen, fimpa honom!”
”Bristerna är tyvärr alltför många och en enda gripande scen rätar inte upp ett kapsejsande skepp.”
Jag har spelat Sniper Ghost Warrior 2 från polska City Interactive, mest kända för föregångaren Sniper Ghost Warrior. Ett spel som jag funnit lite intressant men aldrig fått tillfälle att testa. Trots det svala mottagandet från kritiker så sålde spelet riktigt bra och man kanske undrar varför? I detta fall så kan det nog enklast förklaras med att man tog en av spelvärldens mest kommersiella och heta genrer – ”first person shooters”, sedan valde man att fokusera helt på ett så omåttligt populärt element i denna specifika genre – ”snipers”. I mångt och mycket så är det i grunden ett vinnande koncept och jag lockas själv av tanken att smyga omkring som sniper i ett sneak ’em-up-spel. Eftersom jag aldrig hade provat första spelet så visste jag inte alls vad jag hade att förvänta mig av tvåan.
Nyfiket smög jag mig igenom de första banorna i Sniper Ghost Warrior 2. Snart började jag känna vad jag hade att göra med, började få ett grepp om storyn och karaktärerna i spelet. Efter några timmar började jag vacklade fram och åter kring vad jag egentligen tyckte. Så småningom – ganska snart, så insåg jag att spelet efter bara ett par timmar redan nått sitt klimax, för att därefter falla handlöst framåt. Det var över, höjdpunkten var nådd och det blev inte bättre. Ville gilla det, försökte gilla det – ett par höjdpunkter fick mig för en minut att tro att jag gillade det. Bristerna är tyvärr alltför många och en enda gripande scen rätar inte upp ett kapsejsande skepp.
”På ren svenska så är Sniper Ghost Warrior 2 löjligt linjärt och det finns inte ett spår av valfrihet – väggar över-jäkla-allt.”
Sniper Ghost Warrior 2 är skapat med CryEngine 3 – samma grafikmotor som exempelvis Crysis 3 (4,5/5). Skillnaden grafiskt är dock rejäl i dessa spel. Den vildvuxna vegetation, som Sniper Ghost Warrior 2 till stor del utspelar sig i, känns stel och oslipad. Samtidigt som bilduppdateringen i spelet många gånger inte är helt silkeslen. De stadsmiljöer som finns är mindre berörda av den stela grafiken och upplevs faktiskt som rätt intressanta. Men okej, att spelet rent grafiskt inte är ”top notch” kan jag leva med. Tyvärr är det är bara början av detta dystra äventyr.
Konceptet i Sniper Ghost Warrior 2 är det som sagt i grunden inget fel på, jag tycker rentav att det är riktigt intressant. Att dra runt i skuggorna med ett snipergevär, ”sneak ’em up-style” är häftigt. Dessvärre blir det aldrig speciellt mycket ”smyga runt” utan mest bara ”gå dit, gör si, gör så, skjut den och hen”, samtidigt som man är låst till en mycket noga förutbestämd väg. På ren svenska så är Sniper Ghost Warrior 2 löjligt linjärt och det finns inte ett spår av valfrihet – väggar över-jäkla-allt. Bortsett från enstaka stadsbanor där man istället hindras från att ta alternativa vägar på grund av fiendernas placeringar. Samtidigt får du ständigt mycket tydliga direktioner om vad du skall och inte skall göra. Fiender skall ofta elimineras i en bestämd ordning och även om det ibland faktiskt går att bryta mot ordningen så leder det oftast till en säker död. Detta hade känts något mer okej om man åtminstone var tvungen att själv lista ut i vilken ordning fiender behövde plockas. När man väl skjuter på långa avstånd med geväret så är det också handhållning på hög nivå då en tydlig prick, inuti kikarsiktet, markerar exakt var ditt skott kommer att träffa. Kompensationen för avstånd och vind kan således göras med en fjäders lätthet och hela den twisten går förlorad.
När man inte får order via komradion så fungerar den som en kanal för skit- och småprat. Ostiga kommentarer och oneliners haglar in i jämna skurar – ha en skämskudden redo!
”Trots mycket gnäll och många brister så finner jag ändå en viss tillfredsställelse i att med snipergeväret plocka mina fiender på sisådär en kilometers avstånd.”
Tre vapen är vad man har att jobba med. Det självklara geväret som kompletteras med en ljuddämpad pistol och en kniv – en helt godkänd och alldeles tillräcklig arsenal för jobbet. Pickan och kniven kommer väl till pass de gånger som man flyttar sig från punkt A till punkt B och ibland behöver fatta snabba beslut med fiender tätt inpå en. Många gånger handlar det om att ta sig från ett område till en utsiktspunkt där man sedan stationerar sig med sitt gevär för att avsluta uppdraget. Oftast färdas man ensam men vid flera tillfällen i spelet så rör man sig i sällskap med den kamrat som annars hörs i komradion. Någon vidare hjälp är han dock inte till, AI:n är näst intill obefintlig och det känns som att allt denne gör är förutbestämt och inte påverkas av rådande situation. Samma korkade AI gäller för fiender.
Storyn tillför inget nytt, det är samma gamla vanliga amerikanska militärgrej. Biologiska vapen på vift, tuffa soldater, svek, korruption och konspirationer – allt i en mans värld. Men så, helt plötsligt, snuddar spelet faktiskt vid något som kunde ha lett vidare till en mer intressant utveckling av storyn, en personlig konflikt mellan två vänner. Det blir dock aldrig något utav det utan visar sig bara vara en mycket kort avstickare från den annars klassiska militärstoryn.
Trots mycket gnäll och många brister så finner jag ändå en viss tillfredsställelse i att med snipergeväret plocka mina fiender på sisådär en kilometers avstånd. Jag kan heller inte låta bli att se potentialen som gått till spillo i Sniper Ghost Warrior 2, så mycket hade kunnat göras bättre – göras annorlunda. Den tveklöst största bristen är den totala avsaknaden av valfrihet i den värld som är lika låst och igenbommad som Fort Knox. För den utvecklare som är beredd att ta ut svängarna så finns det mycket mer att hämta ur den här spelidén.
Sniper Ghost Warrior 2 är en titel för dig som verkligen har en förkärlek till snipergevär och amerikanska hjältehistorier, annars kan du med gott samvete låta dig själv missa det.
Kort sagt: Så är Sniper Ghost Warrior 2 i grund och botten byggt på en bra idé, tyvärr känns det som bortkastad potential. I ett spel där valfrihet och en relativt öppen värld borde vara självklar, har man istället gett spelaren en värld som är mer låst och igenbommad än Fort Knox. Ett actionspel endast för de mest hängivna sniper-fans:en.
Format:PC, PS3, Xbox 360
