Special Forces: Team X
Special Forces: Team X är en third person shooter till Xbox 360 och PC. Det finns inget single player-läge eller någon kampanj i spelet som alltså är en renodlad multiplayer-shooter.
”Jag tyckte att det här var en intressant nyhet som känns som om den motverkar ”campande” spelare som bara sitter och jagar kills, då de blir betydligt svagare utan resten av sitt lag”
Spelet, som är en nedladdningsbar titel har en lättsmält ”serietidningsaktig” grafik som känns laid back och charmig. I grund och botten går allt ut på att skjuta ihjäl sina motståndare, av en eller annan anledning men spelet har ändå en lättsam ton över sig hela tiden. Jag får en väldigt avslappnad och skön känsla medan jag sitter och spelar, ungefär samma känsla som jag hade när jag var liten och satt och lekte krig med mina Action Force-gubbar. På det stora hela är det här på sätt och vis ett spel i mängden med alla välbekanta element – du har möjlighet att modifiera dina två klasser med olika vapen, skills osv, det finns varianter av bekanta spellägen som till exempel team deathmatch, domination, capture the flag osv. Man spelar i par eller lag beroende på spelläge och det är här som spelets nytänkande kommer in, nämligen ”lagtänket”. Om man håller sig nära en eller flera av sina lagkamrater under en längre tid så får man själv och övriga i laget olika poängbonusar. Alla i laget har dessutom skills/färdigheter som kan aktiveras under matchens gång (som sedan har en cooldown-period innan de kan aktiveras igen) som påverkar samtliga lagmedlemmar – ett högre försvarsvärde, högre träffsäkerhet osv. Det finns alltså helt plötsligt en rad olika anledningar till att vara en ”lagspelare” och följa med sina kamrater över kartan när laget försöker klara de mål som finns på de olika spellägena. Jag tyckte att det här var en intressant nyhet som känns som om den motverkar ”campande” spelare som bara sitter och jagar kills, då de blir betydligt svagare utan resten av sitt lag.
Ett annat nytt grepp är kartgeneratorn. Varje bana är indelad i tre olika sektioner som vi kan kalla A, B och C. Inför varje match har alla spelare möjlighet att rösta på vilken ”kartdel” man vill att A, B, och C ska innehålla. Det finns en bunt olika unika alternativ på de olika områdena. De banvarianter som finns i A återfinns aldrig i B, de i B finns inte i C och de i C finns inte i A. Det här gör att kartan som helhet blir unik inför i princip varje ny match och att man inte har samma möjlighet att memorera kartor och hitta sina favoritvägar och ställen. Det går ju dock att lära sig de olika sektionerna skapligt bra och därmed i slutändan hitta sina favoriter och lära sig hur de olika sektionerna samverkar, men det är ändå ett intressant nytt sätt att testa nåt nytt inom onlineshooterscenen.
”När jag väl sitter där bakom väggen verkar han tycka att det är så mysigt att han helst inte vill gå därifrån förrän jag frenetiskt pepprar på alla knappar i vild panik”
Kontrollmässigt skulle jag vilja påstå att Special Forces: Team X känns som multiplayern på Gears of War på många sätt. Det är väl i och för sig svårt att inte dra den parallellen när det gäller en third person shooter, men ändå. Spelare känns ganska tunga och sega i sina rörelser – när du väljer att springa nånstans känns det ungefär som att försöka styra en sprängfylld kundvagn med ett trasigt hjul, i alldeles för hög fart. Det fungerar i en rak linje så länge inget kommer i vägen, annars känns det tryggare att bara gå. Det finns möjligheter att ta skydd bakom olika saker över banorna eller bara ställa sig mot en vägg. Du kan då i bästa actionhjältemanér skicka ut puffran och skjuta vilt omkring dig, om du har tagit skydd bakom en låg vägg eller liknande kan du dessutom hoppa över den lite smidigt och komma vidare på din färd. Överlag fungerar själva kontrollerna helt ok i stridssituationer men känns lite frustrerande i själva styrningen. Ibland får min karaktär för sig att ta skydd bakom en vägg i närheten när min egentliga avsikt var att börja springa eller kasta mig ur vägen när nån börjar skjuta på mig. När jag väl sitter där bakom väggen verkar han tycka att det är så mysigt att han helst inte vill gå därifrån förrän jag frenetiskt pepprar på alla knappar i vild panik. Jag tror dock att de här sakerna kan vara sånt man vänjer sig vid med tiden och som känns mer naturligt ju mer man spelar.
Kort sagt: Så bjuder detta spel på några roliga timmar för den som gillar multiplayer-shooters. Inga stora överraskningar men faktumet att man uppmuntrar till teamplay med diverse bonusar är ett positivt grepp!
Format: PC windows / Xbox 360 XBLA
